Niklas Ogenvall

Är man på riktigt..
Jag var i Enköping i onsdagskväll och spelade mina låtar på det väldigt mysiga Café Samt. Det blev bestämt ganska kort inpå så någon större marknadsföring hann varken jag eller caféet med. Vilket kan lätt leda till en oro för båda parter, att det kanske inte kommer nån. Det känns väldigt skönt då att ha erfarenhet av olika varianter av publik… jag har inte spelat inför nåt folkhav inte, det kan jag inte påstå, men alltifrån nån hundring personer till i princip endast ljudtekniker och övrig personal har jag hunnit pröva på. Men även om man vet hur det kan va så kan det dyka upp tankar av osäkerhet som stör en.
 
                    Foto: Sofia Ogenvall
 
Det var t.ex ett tag sen jag spelade live (25e maj) och dessförinnan ännu längre sen (tror jag, minns inte riktigt), men jag har inte varit så aktiv på det sättet senaste åren. Förutom det så har jag börjat skriva låtar lite annorlunda, och dessutom på svenska så nu känns det som att det inte finns så mycket kvar att gömma sig bakom, och det blir lite läskigt när man står där inför riktiga människor som är där för att ha en mysig kväll.
Kommer jag passa in här? Är den nån som ens vill höra vad jag har att säga? Vad händer om jag någonstans i någon låt nämner Gud eller Jesus? Blir det kalabalik eller kommer jag bli utskrattad som en knasboll? Tröttnar alla inom en kvart och ber en spela Creedence eller dylik?
Men kvällen på Café Samt påminde mig om några saker som jag började lista upp för mig själv, men det kändes lite klyschigt att göra nån slags sensmoral-lista. Så det blir ingen sån lista här. men jag kan väl nämna en sak och det är att: Är man på riktigt, så kan riktiga människor relatera till vad man gör och säger, även om de är olik en själv.
 
Men till sist, stort tack till Lia och Tommy på Café Samt!
(Rekommenderar starkt, bra mat och fika, och en musikaffär på det, bokstavligen.)
 
                                                                                 Foto: Sofia Ogenvall